lenasnyaliv.blogg.se

När jag vaknade på min födelsedag hade jag en yrselattack. Det var ungefär ett år sedan senast och jag hade helst sett att jag sluppit detta. Födelsedagsplanerna för fredagen och lördagen las på is. Yrseln var inte lika ihärdig som förra året tack o lov. Men, tur i oturen, när Mira fick feber på lördag eftermiddag, så var vi ju hemma, vilket ändå kändes skönt. Hon hade hög feber och inga andra symptom. På måndagen blev det till att åka till barnakuten på Astrid Lindgrens sjukhus. Det var tredje dagen med hög feber. Jag var med och det var ingen direkt positiv upplevelse av svensk sjukvård. Trodde nog att det skulle vara bättre organiserat. Underdimensionerat, vilket kanske inte alltid är så lätt att åtgärda, men planlösningen! Det finns mycket förbättringspotential där! Nåväl, Mira fick vård och medicin (fast det tog låååång tid) och nu är hon frisk som en nötkärna. Lika glad och sprudlande som vanligt. I helgen som gick, var det lille Leon som fick åka till samma barnakut. Feber och inga symptom. Då fick jag vara hemma med Mira och umgås med henne på tu man hand. Pappa jobbade ju. Roligt att kunna vara till nytta. Det kan kännas lite svårt ibland att vara nere i Frankrike och inte snabbt kunna ställa upp för dem. Vad beträffar Leon så hittade de inget och han är frisk och kry igen också. 

Dagarna före min födelsedag hade jag minsann besök av tre av mina franska vänner. Det var så roligt att få guida dem runt och faktiskt se staden med deras ögon. De hade läst på en del och hade förslag på vad de ville se. Gamla Stan, Söder, konst i tunnelbanan och åka på en båttur! Självklart fixade vi det. Ena dagen blev det båt till Vaxholm och lunch på hembygdsgårdskaféet där. Gott och uppskattat. Och vi hade kanonväder alla tre dagarna!

Stor skillnad på tillgång av frukt och grönt i Östermalmshallen mot saluhallen i Narbonne. 

Har ni inte redan gjort konstvandring i Stockholms tunnelbana, så gör det om ni får chansen!

Stockholms minsta hus - Sofie Sarenbrants lilla skrivarstuga på Söder. Så gulligt!

 

Sista veckan hade jag ännu en tjejträff i Stockholm. Anneli kom från Zürich, tre andra kom från Borås och två av oss var redan på plats. Lika härligt som vanligt att träffas. Vi gjorde "studiebesök" på Svenskt Tenn, för det är ju ungefär så det är. Man har ju inte direkt råd att köpa något, men mycket vackert fanns att se. Dessutom var vi på Hallwylska. Vacker byggnad men alldeles för mycket porslin och vapen. Mycket god mat och gott att dricka har det blivit också och som vanligt mycket snack och skratt.

 

Jag säger det igen, vad vore livet utan vänner. Är så tacksam för mina vänner i Sverige men också för att jag träffat så många nya här i Frankrike.

Nu glider livet in i sin vanliga franska lunk. Min häl är så mycket bättre och jag har gått jättemycket nu när jag varit i Sverige. Och jag tror faktiskt att jag kan börja med linedancen och mina långa promenader igen. Tack o lov! Men jag ska känna mig fram, så att det inte kommer något bakslag. Dessutom blir det svältkost för både plånbok och hälsa. Havregrynsgröt, vatten och knäckebröd!

Ta hand om er och Carpe Diem🙏