En vecka på Inlandsbanan
Stor risk för att detta blir ett låååångt inlägg. Så många intryck och minnen från en vecka på Inlandsbanan. Förra fredagen tog jag tåget till Mora för att möta upp med Barbro. Efter att sovit en natt där, tog vi en guidad tur på fantastiska Zorngården. Både intressant och imponerande. Anders Zorn var inte bara konstnär. Han var även väldigt uppfinningsrik och det fanns många tecken på det i huset. På eftermiddagen samma dag skulle vi starta vår resa med Inlandsbanan. Vi var ett litet, halvfruset och blött gäng som stod vid den lilla stationen Mora Strand och väntade och blev synnerligen besvikna när det visade sig att vi fick börja första etappen, den till Östersund, med 32 mil i buss. Vagnfel…. Jaja, fram kom vi i alla fall och vi kunde checka in på vårt hotell mitt i stan. Och vi hade faktiskt sett resans första renar. Lycka🙏. Vi hade hela nästkommande dag på oss i Östersund och i lite halvgrått väder tog vi bussen till Frösön. Steg av vid Stocke Titt (hembygdsgård) där vi kunde njuta av underbara vyer mot bl.a. Åreskutan.
Därefter blev det promenad mot Sommarhagen, Wilhelm Peterson Bergers hem. Det var inte öppet för besök, men vi kunde beskåda det från utsidan. Jag har dock varit där tidigare och vet att det är i stil med Zorngården - i mitt tycke storslaget.
Östersund har lyckats bevara väldigt mycket av sin äldre bebyggelse och det fanns massor med vackert att fota.
Tidigt morgonen efter fortsatte vi med tåg, till allas stora glädje, mot Arvidsjaur (47 mil). Vid första anblicken en rätt tråkig ort, men även där fanns lite att se. “Lappstaden” med sina fina små hus och kåtor t.ex. och detta är inte på något sätt ett övergivet ställe, utan används fortfarande av samerna (skogssamer) i trakten som en samlingspunkt.
Dessutom finns här en fantastisk träkyrka, inte Sveriges största men förmodligen inte långt ifrån.
På eftermiddagen dagen efter fortsatte vi mot Gällivare (27 mil). Ett litet stopp i Moskosel där det ligger ett rallarmuseum som vi kunde besöka och dessutom “utdelning” av tidigare beställd lunch, rökt röding (en hel vilket var kanske i mesta laget) med tunnbröd. Smaskigt värre!
Sedan passerade vi Pite älv, Kåbdalis (där de sparar snö för att kunna starta säsongen först av alla), Polcirkeln, Jokkmokk och Porjus (dammen ni vet) innan vi anlände till Gällivare en och en halv timme försenade.
Det här med att tiderna "flöt fritt", trots att det faktiskt finns en tidtabell, visade sig vara en del av charmen med att åka Inlandsbanan. Resan är målet i sig och då bryr man sig inte så mycket om tider. Man stannar här och man stannar där, och om det drar över tiden lite så …… Tänk om SJ gjort så, då hade man inte varit så glad! Lokförarna körde inte bara tåget, de spanade efter renar också. Naturligtvis mest för att undvika att köra på dem, men även för att vi skulle få se dem. Vid ett tillfälle så backade vi till och med. Eftersom det hade varit lite motorproblem tidigare med att motorn inte drog tillräckligt, befarade man direkt att nu jäklar, nu måste han backa för att ta ny fart! Men han hade spanat in en stor flock renar vid sidan som han ville vi skulle få se. Så fort det tutades lite extra, alltså inte som vid en obevakad övergång, så blev alla väldigt uppmärksamma och kollade framåt vad som var på G. Senare blockerades hela spåret av en annan flock. Så vackra djur 💗
I Gällivare hägrade förstås ett besök på Dundret och vi hoppades givetvis på att få njuta av midnattssolen. Vi var på hotellets takterass en bra stund vid midnatt. Tyvärr hade en molnbank lagt sig över skogstopparna där vi hade hoppats få se solen, men det var ljust hela natten. Så, i stället för midnattssol blev det midnattsljus. Tacksam att hotellen har mörkläggningsgardiner dock!
Turistbyrån tipsade om ett besök till Malmberget och den så kallade Kåkstaden. Hade tänkt ta buss dit, men den missade vi, så det blev en rejäl promenad i värmen i stället. Besöket i Malmberget, eller rättare sagt, det som finns kvar, blev lite av en chock. Visst har ni väl hört talas om att man flyttar Kiruna, men, har ni hört talas om att exakt samma sak händer i Malmberget och det har pågått under 50 år? Jag måste erkänna att jag hade fruktansvärt dålig koll på detta. Vet inte om jag behöver skämmas över min bristande kunskap eller om det beror på att media helt enkelt inte uppmärksammat det. Folk måste flytta. Hus rivs. Hus flyttas. Såg ut som en spökstad på vissa ställen. Öststatskänsla. Vi träffade flera "offer" för detta och vi blev otroligt berörda, både Barbro och jag.
Tack o lov träffade vi även offer som var positiva. När vi promenerade ner från Dundret passerade vi ett nytt område där det byggdes för fullt. Där fanns några hus som var, vad vi trodde först, nybyggnationer i gammal stil, men sedan såg vi på takrännor och stuprör att de inte var nya. Det vi stod och beundrade var ett av de hus som flyttats. Helt plötsligt kom ägarna hem och då kunde jag inte låta bli utan att fråga om det möjligtvis var så att deras hus var ett av de som flyttats från Malmberget. Jodå, det stämde. Det slutade med att vi blev inbjudna på rundtur i ett helt sagolikt sekelskifteshus. Och de var så positiva. Enligt dem så ställde LKAB upp till 100% och det är tydligt att intäkterna från gruvdriften är värda varenda krona som det kostar att flytta på både hus och människor och bygga en massa nytt.
Nästa morgon var det dags att börja färden söderut igen. Och - en sådan besvikelse - för det blev buss ner till Jokkmokk (10 mil så det var inte så farligt ändå). Därefter tåg ner till Vilhelmina. Såg inte mycket ut för världen, men det fanns, naturligtvis, en kyrkstad även här, och det innebär ju vackra gamla hus.
Lite bubbel och jordgubbar fick ersätta sill och potatis och nubbe på hotellet i Vilhelmina i väntan på vidare färd söderut.
På vägen till Vilhelmina, i Sorsele närmare bestämt, mötte vi den norrgående vagnen. Visst är de fina, de små tågen 😄
Det blev ytterligare en övernattning i Östersund och sedan vidare till Mora. I Fågelsjö levererades kaffe och nybakta bullar 😋
Av naturliga skäl så har även Inlandsbanan drabbats av pandemin. De kör bara en vagn i taget per riktning nu och det är bara 30 platser lediga mot normalt 60 per vagn. Vi var bara sex personer som hade bokat samma resa, där allt ingick. Utöver det var det lite utspritt med resenärer som åkte olika sträckor, men vi hade det riktigt lyxigt.
Kunde välja var vi ville sitta helt fritt. Om solen värmde för mycket på ena sidan så bytte vi till andra. Det känns helt enkelt som att tidpunkten för vår resa var perfekt. Vädret växlade. Regn till och från men ändå inte så att det är det man kommer ihåg. Trevliga tågvärdar som även berättade mycket om de områden vi passerade och såg till att vi hade det bra. Mat bokades utefter vägen så att det var klart när vi stannade och allt har smakat helt underbart. Ja, vad ska man säga..... Vi är helt enkelt supernöjda med den här veckan! Heja Inlandsbanan!