lenasnyaliv.blogg.se

Det blev några riktigt stressiga sista veckor i Stockholm. Det var besök hos frissan, tandläkaren igen (!), och dessutom begravning. Det sistnämnda är ju inget man längtar efter, men jag är så glad att jag kunde vara med på avskedet av min faster. Hon var den sista i den generationen. Nu är det mina kusiner och jag som står på tur, men måtte det dröja länge.

Det är verkligen inte lätt att packa när så mycket av ens vardag ska ner i lådor och/eller resväskor. Det var mycket jag ville ta med, men eftersom jag helst inte vill ha packning synligt inne i bilen, så blev ju utrymmet rätt begränsat. Mina älskade ungdomar hjälpte mig råda bot på en del av problematiken: de köpte en takbox till mig i födelsedagspresent och de lyckades överraska mig rejält. Jag älskar överraskningar! Och jag lyckades till och med klämma fram några tårar 😅.

När dagen för avfärd kom var jag så trött. Med alla tankar som farit runt i huvudet, så hade nattsömnen blivit ordentligt störd under flera veckor. Det var till och med så att yngste sonen ifrågasatte om jag verkligen skulle köra på eftermiddagen när vi hade packat bilen. Lunch bestående av pizza avnjöts i sol och härlig värme och sedan var det dags att krama om sönerna. Usch, det är jobbigt att säga hejdå. Jag kommer sakna dem och deras fina flickvänner så mycket. Nåväl, allt gick det ju bra och nu har jag några veckor nere på västkusten att "vila upp" mig på medan jag umgås med släkt och vänner.