Ingen direkt höst här heller
Precis som i Sverige så dröjer hösten. Här är fortfarande väldigt skönt ute. Idag är det klarblå himmel och jag var ute och gick med Anne-Marie och hennes promenadgäng runt deras by Salles D’Aude idag på förmiddagen. 13 grader när jag åkte hemifrån vid niotiden, 18-19 när jag kom hem tre timmar senare, fast det kändes som mer. Åtta kilometer i inte alltför snabb takt mellan och runt vinfälten. Nu har jag ätit lite lunch och kan ta det lugnt hela eftermiddagen, tills det är dags att ge sig iväg till konversationsgruppen. Ja, jag får väl fylla på med ett litet mellanmål också kanske.
Förra onsdagen, jisses, det är redan en vecka sedan, så åkte jag till Gruissan för att träffa Jane. Hon har varit gräsänka och längtade efter lite sällskap. Vi tog en fika i byn och därefter gick vi hem till henne och fixade lunch. Sedan blev det en liten promenad med Tessa innan jag åkte hem igen. På torsdagen kom hon in till Narbonne i stället, för att äta lunch hos mig, och sedan blev det promenad längs med kanalen naturligtvis.
I fredags var det helgdag med anledning av stilleståndsdagen för första världskriget. Hade tänkt ta en promenad för att se och höra dem fira detta här i Narbonne. Har ju beskådat denna ceremoni i Couiza och Gruissan tidigare. Men, faktum är att det var rätt grått och inte så lockande att promenera, ifall det skulle bli regn. Så, vad gjorde jag då? Stannade hemma i soffan! Ja, jag vet, latmasken dök upp. Rätt skönt faktiskt.
Däremot gick jag in till Narbonne i lördags och satte mig på en bänk och bara njöt i solen och tittade på folk. För varje gång jag går till stan känns sträckan kortare och kortare. Det är 2,2 km om jag tar den kortaste sträckan, aningen längre längs kanalen. 
