Ny kompis vid namn Hermie

Som jag redan berättat, så har ju Jane och Martin åkt till Spanien och naturligtvis är ju Lilly, hunden, med dem. Däremot finns det en annan liten varelse som vackert fick stanna hemma. Det är lilla Hermie, en landsköldpadda, och jag har fått förtroendet att ta hand om henne. Det räcker att jag går dit varannan dag, fast det blir nog mer. Jag är ju ändå ute och går varje dag och även en sköldpadda vill ha sällskap. Eller?

Träffade Avril på en fika häromdagen och i lördags var vi ute och åt pizza hos grannrestaurangen. Får se vad vi hittar på härnäst. Nå’t blir det väl.

Vaknade av ett rejält oväsen vid halvsex-tiden i lördags morse. Kikade från badrumsfönstret och nere genom köksfönstret, men såg inte något. Knepigt. Under förmiddagen anade jag dock att något hade hänt hos grannrestaurangen, för det var mer spring än vanligt där. Jag fick svar på kvällen när vi var där och åt. De hade fått två stora fönster sönderslagna och eftersom vädret var som det var så hade det regnat in i en stor del av lokalen. Inget var stulet däremot och ibland får man vara glad för det lilla. 

Enligt väderappen skulle det börjat regna här i måndags. Det har blåst, som vanligt, och varit mulet till och från, men det dröjde ända till fredag kväll innan himlen öppnade sig. Då blev jag blöt om fötterna när jag tog mig till och från bilen. Väldigt konstigt tyckte jag, men det visade sig att mina beige sneakers hade blivit utslitna! Eller jag, de var en spricka i sulan på bägge två. Det märker man ju inte så länge det inte regnar. Och som vanligt, i alla fall i den här delen av Frankrike, regnar det rejält när det väl regnar. Tror att vattennivån stigit med 30-40 cm. Stranden har liksom kommit närmre, eftersom det varit vindar från sydost och det märks runt hela byn.

Det är full fart på "regnvattenutkasten" som finns med jämna mellanrum runt byn.

I vanliga fall finns det en gångväg runt "sjön", men vill man gå där nu får man ta på sig de stora vadarbyxorna.

Det var inte bara jag som häpnade över det stora flödet från "sjön" mot marinan.

 
Kändes ändå som att det ljusnade något igår. Jag behövde inte använda paraply mer än på vägen till lilla Hermie, men det var bra med stövlar på fötterna. Kände mig som ett barn när jag plumsade fram genom vattenmängderna på vissa stället. Senare på eftermiddagen tittade solen fram igen. Hon är aldrig långt bort. 
 
Någon eller några har att göra här 😥😅
 
Det ska bli mer regn så jag låter luckan fortsätta vara stängd utanför balkongdörren och jalusin mot terrassen får fortsätta vara nere. Dörrmattan innanför ytterdörren är blöt och det lilla pappret jag sätter längst ner vid dörren byts med jämna mellanrum. Har de aldrig hört talas om tätningslister i Frankrike 🤔? 
 
Sköt om er och Carpe Diem 🙏
 

 

 

Kommentarer:

1 Barbro:

Vill väl inte haft regn vid mitt besök men nog hade det varit roligt att se vattenutkasten "in action" 😀👌

Svar: Ja, och går man i tankar kan man hoppa högt när de helt plötsligt sätter igång. Och det har jag sett fler göra 🤣🤣🤣
Lena Lindblom

Kommentera här: