Fest, fest, fest och .......
Förra tisdagen var jag med och firade Jane på hennes 65-årsdag. Hon hade besök av sin bror med familj och några vänner från England. Dessutom var tre franska par härifrån Gruissan med. Ett par hade jag redan träffat, de andra var nya bekantskaper. Engelsmännen pratade ingen franska, ja, förutom Jane och Martin då alltså, men de tre franska kvinnorna pratar engelska. Deras respektive förstår en hel del och skulle nog kunna prata också, om de bara vågade. Jane placerade mig strategiskt mitt i så att jag hade två av de franska paren vid min sida. Frenglish, har ni hört talas om det? Ett rätt trevligt språk. Klarar mig väldigt bra på det (ok, lite motvilligt dock). Alltihop firades med tapas på en av restaurangerna här i marinan. Allt var jättegott och supertrevligt! Sex sådana här stora fat ställdes fram.
I helgen har det varit Festejades i dagarna tre. Festival på occitanska. Occitanien heter den här regionen och occitanska lär vara en släkting till katalanska. I vilket fall så var det musik på fredagskvällen som jag gärna hade lyssnat på, men jag var i Narbonne på AFAL. Men på lördagskvällen, och söndagskvällen, var jag på plats. Avril hade berättat för mig om “trummusiken” och den ville jag inte missa. Så medryckande och festligt och så mycket folk. Nog kan de konsten att festa, fransmännen. Ska ju erkännas att det hade varit kul att ha med sig nå´n kompis den här kvällen. Kanske kan bli nästa år? Nu var det ju inte bara i byn det festades. Fullt ös på mina grannrestauranger och det satt folk kvar långt in på natten. Lite problem med nattsömnen, ja…. Mängder med folk, navetter, bussar, fullt på alla parkeringar…..
Hörde att Mr Melodikrysset har sagt upp sig. Han längtade efter att inte vara låst varenda vecka och att kunna vara spontan, och det kan väl ingen klandra honom för. Jag förstår honom verkligen. Ända sedan jag var ung har jag, till och från, löst Melodikrysset varje vecka. Det var min pappa som fick in mig på det. Han spelade in det på sin lilla kassettbandspelare på lördagsförmiddagen, och senare under helgen, när jag kom och snek till mig middag, fångade han mig i flykten, för det fanns alltid några frågetecken som han behövde min yngre musikkunskap till. Han skickade faktiskt in lösningarna varje vecka. Om han vann något någon gång vet jag inte. Och när han ändå tog min hjälp till Melodikrysset, brukade vi gå igenom högen med korsord som han inte hade lyckats lösa. Jag går i pappas fotspår, med skillnaden att jag faktiskt bara lyssnar på snabbgenomgången på appen. Än så länge löser jag det rätt bra. De frågor som kan ställa till det för mig, hör oftast ihop med något från Idol eller Melodifestivalen, och eftersom jag aldrig kollar dessa båda program, så…. Ja, ni förstår ju själva. Korsord blir det ju inte så ofta nu av naturliga orsaker. Finns inga svenska korsord här och att lösa engelska (som säkert finns att köpa här!) eller franska känns lite för svårt.
Har ni undrat över alla timmar som jag lagt på att skanna och sortera bland alla foton? Nu kan jag berätta. Jag älskar ju överraskningar, både att få själv, men framför allt, att få överraska någon annan. Jag har skapat fotoböcker till mina söner! Böckerna levererades till Elin och när alla fyra träffades nyligen, överlämnades paketet. Nu har sönerna att göra en stund. Jag går vidare till nästa projekt.
Sneda parkeringar hör till vardagen här. Men den här tog nog priset faktiskt…. Voilà, fransk parkering!
Sist, men inte minst! Idag har jag hämtat nyckeln till en lägenhet! En yttepytteliten tvåa med terrass och en liten rabatt utanför. Egen parkering! Men byråkratin! Jag har vänt ut och in på mig för att hänga med i svängarna, och det har varit ganska tröttsamt och omtumlande. Men nu hoppas jag att jag kan börja plocka ihop mina prylar och förflytta dem till Narbonne. Nästa vecka kommer Stefan och Elin och då vill jag ju bara umgås med dem.
En sak till bara, lev för dagen och var rädda om er 🙏
Massa massa GRATTIS till lägenheten 👌👌👌 Kram 💞